Blodvite
Det var seeega kvistar...
Och kniven var i ärlighetens namn inte helt vass.
Med andra ord kunde det bara sluta på ett sätt: Blodvite.
Nu råkar jag vara mamma till en son som nästan aldrig gråter av smärta. Han är verkligen inte den som piper i onödan. Jag märkte inte ens att han skar sig. Fich bara se honom stå och trycka på vänster tumme för att se hur mycket blod det kom.
- Ojsan. Stoppa tummen i munnen, sa jag. Vi fixar plåster när vi kommer hem.
Och ungen stoppar tummen i munnen. Sen tar vi på galonvanten och plockar färdigt vårt ris. Inte ett knyst om att han har ont eller så... däremot yttrade han nåt om att han inte skulle skära mer. Och så påpekade han:
- Jag skulle bara känna hur vass den var!
Nu är vi hemma. Snittet är rengjort och han har fått ett Nalle Puh plåster på sitt sår. Ett fint och inte alls särskillt stort snitt. Han törs nog använda kniv nån fler gång!
Du får sjunga "Tulle lille"!
Usch :(
Å va duktig han är
min lilla Nellie älskar att ha plåster på sig och hon slår sig flera gånger om dan ibland bara för att få ett mirakelplåster.*fniss*
hoppas ni har det bra!
Vilken duktig kille. Axel äter upp plåster som man sätter på honom. Jag hoppas att ni hittade lite ris
Jag är alltid livrädd när min son använder kniv. Det får han hållas med tillsammans med sin morfar när jag inte ser. Skar mig ordentligt sjäv en gång när jag var liten.
Jag fick absolut inte skära mot mig så jag var givetvis tvungen att testa.....det gjorde ont.
Ulle
Onekligen en cool liten kille :)
Jag hade Kalle Anka-plåster när jag var liten. Det var bland det lyxigaste jag visste. Jag älskade verkligen Kalle Anka-plåstren. Kan ha varit bland mina första materiella excesser.
