Linda Was Here

- Man kan bli vinglig och skrattig om man dricker för mycket vin!
- Jaha, tyckte en av hans fröknar. Har mamma och pappa blivit det?
- NEJ! Svarar bus. Dom dricker ju LÅNGSAMT!

Det här är Lill-bus absoluta favoritfilm på datorn just nu:

(klicka på bilden för att se videon)

En riktig liten sadist är han. Han skrattar gott åt alla olyckor paret i reklamfilmen råkar ut för. Och så vill han se den igen, och igen, och igen...

- Jag vill se den där där han ramlar nedför trappan, mamma, säger han.

Jag var på badhuset med lill-bus igår. Och fick hålla mig för skratt ett par gånger.

Första gången var när vi duschat och var på väg ner i själva simhallen. Han undrade vad det stod på dörren. Jag läste att det stod att man måste duscha hela kroppen innan man går ned i badet. Och så stod det även att alla som inte duschar blir uppskickade igen. När vi kommer ner i började vi bada i lilla bassängen. Då säger lill-bus

- Varför duschade inte dom där? och pekar på en något yngre flicka och hennes mormor/farmor.

Ok... shh.... typ

Senare kommer han simmande till mig och pekar (diskret) på en mycket hårig karl.

- Varför har han så mycket skägg?

Mannen stod rätt nära så som tur var pratade lill-bus rätt tyst.

Sista grejen var när vi satte oss i bubbelpoolen. Återigen undrade han vad det stod på ett anslag. Denna gång upplyste skylten att man inte bör ha barn under tre år i bubbelpoolen pga trycket.  Vi hinner bara sitta en liten stund i bubblorna innan en familj med två barn kommer dit. Deras stora pojke var nog jämngammal med lill-bus medan den mindre var typ två år. Självklart utbrister lill-bus

- Är han TRE år??

Fick min första julklapp igår... jag vet... liiite tidigt. men det var ju från Lill-bus. Han hade slagit in paketet så fint och när jag hämtade honom fick jag det. Jag försökte få honom att gå med på att spara det till julafton. Att det skulle bli fint med paketet under granen. Att vi kunde gömma den tills dess

Men nix. Det var icke poppis.

Så det var bara att öppna.

Lill-bus har (på beställning) ritat en tomte. Han är inte fullt lika intresserad som sin mor av det där med skapande! Haha.. men han kan uppenbarligen om han vill (måste)!

Jag har legat i badet och läst Amelia medans Lill-bus har plaskat på med sina leksaker. Då slog det mig att pojkar verkligen är pojkar. Inte för att jag såg honom naken, utan för att jag satt och lyssnade på hans lek.

Vi har aldrig visat honom Spindelmannen eller andra actionfigurer. Det är inte så att jag har något emot dessa, men han har verkligen inte visat något intresse av sånt. Det är helt nyligen han börjat leka med bilar. Han är väldigt anspråkslös med små krav när det gäller leksaker. Ger man honom en tom kartong är han nöjd. Den går ju använda till allt möjligt... som tigerhus, båt, förvaring för ituklippta triss-lotter (!), gryta att laga mat i och så vidare. Men just nu leker han väldigt mycket med tågbanan i trä och en del bilar. Och trots att han alltså inte sett våldsammare filmer än Nalle Puh och Pippi Långstrump kraschar hans tåg hela tiden. Passagerarna flyger all världens väg och landar i hav och krockar i väggar. Bilar krockar och flyger i luften och så vidare...

Jag ser ju pojkar och flickors lek hela dagarna. Och vet ju sedan tidigare att dessa är väldigt olika. Men då ser jag ju även hur mycket deras föräldrar serverat dom med. Flickorna kommer till förskolan i prinsesskläder. Dom har med sig frisörsaker, smycket, prinsesskronor och balettskor. Pojkarna kommer med batmanfigurer, spindelmannendräkter och har hulken på sina väskor. Så visst är dom försedda med en del av sin roll hemifrån. På förskolan är det mer könsneutrala leksaker även om det finns dockor och bilar. Och visst finns det Barbie och My Little Pony. Men det är inte lika tydligt som när man tittar i katalogerna med sidorna för tjejer med Bratz, JordgubbsLisa och Little Pet shop. Och så killsidorna med Spindelmannen,TMNT och Bionicle. För just sånt saknas på jobbet. Sånt har dom med sig hemifrån...

Men just därför slog det mig att pojkar är pojkar ändå... trots att det inte finns en endaste liten Spindelman i Lill-bus rum eller på hans dagis. Hans mjukisdjur får vara med i massor av krockar och fall... Så leker inte en flicka med sina figurer. I alla fall inte de flesta...

Lill-bus frågade vid sänggåendet:

- Ska jag på dagis imorgon?
- Ja det är ju måndag i morgon.
- Jag tycker inte om måndagar...
- Det gör inte jag heller. Men när måndagen har gått så går resten av veckan bra sen.
- Jag tycker inte om Måndagar, Tisdagar, Onsdagar och Torsdagar. Jag tycker bara om Fredagar, Lördagar och Söndagar!

jag är helt klart benägen att hålla med min kloka fyraåring!

Jaha.. så har man övergått till att vara en tant. Åtminstone om man tror på ett av barnen på förskolan.

Pojken, dryga två år, håller precis på att vänja sig av med blöjan. Min kollega kom från sin rast och tyckte att nu var det dags för en liten pinkning för honom. Han protesterade vilt.

- Jag har redan varit på toa, tyckte han.
- Nej, det har du inte, sa hon.
- Jooo...
- Med vem då? undrade hon.
- Med dig! svarade han
- Nej, det har du ju inte! sa hon. Hon hade ju varit på rast och sen haft ett föräldrasamtal så det var stört omöjligt.
Och tvååringen svarar:
- Då var det med någon av de andra tanterna!

Hmmm... och med tanke på att det bara var jag där (den tredje kollegan hade slutat för dagen) så måste han ju menat mig! Undrar bara om han kallar sin pappa för farbror! Vi är nämligen av samma årgång och har gått i samma klass! Ha, ha...

Sen på kvällen berättade jag detta för Lill-bus. Och så frågade jag honom:

- Är mamma en tant?
- Näe, svarade han blixtsnabbt.
- Vad är jag då?
- En mamma!

Såklart!

Nu vet Lill-bus.. hur man gör bebisar. Haha... som vi förstått kom frågan snart igen. Denna gång vid frukostbordet under helgen. Så hans far förklarade vad man stoppade in var! Och att fröna som simmade över blev en bebis.

Lill-bus fundrade lite och undrade

- Stoppade du snoppen i hålet? I naveln?

Och när han fått det hela klart för sig konstaterade han bara

- Finns det ett hål där? Det  har jag aldrig sett...

Sen ville han se Nalle Puh!

Igår när jag stängde förskolan blev en pojke på fyra år ensam kvar i nästan en halvtimme. Vi var ute i mörkret och sandlådan och lekte. Byggde dösakallar och sånt. Pojken gjorde ett hål i sanden och sa att han byggt en toalett och att han skulle bajsa... typiskt fyraåringar med andra ord. En stund senare säger han att han måste kissa. Jag trodde ju att han menade "låtsaskissa" i sin sandtoa. Men han menade på riktigt, så vi gick in. Jag skalade av honom överdragsbrallor, jeans och kallingar och frågade om han ville sitta eller stå.

- Stå, svarade han.
Och eftersom han hade långa galonhandskar på sig tog jag på mig rollen som snopphållare!
När han kissat klart och vi klätt på honom igen säger han:

- Nu måste du tvätta händerna. Det måste man när man hållit i någon annans snopp!

Lill-bus blev ledig från förskolan idag igen (han säger att hans kompisar säger att dom inte "känner" honom när han kommer! Men han älskar verkligen att vara hemma och greja!)
Han brukar få ringa själv och säga när han ska vara ledig. Så även idag.
Fast idag glömde han presentera sig. Istället sa han:

- Hej, idag är det påsk så jag är ledig!

Ok.. det är bara att inse.. det är dags! Dats att ta den där biologiläran om blommor och bin. Om pappafrön och sånt.. eller kanske.. vi tar den där om storken?

När vi var i Stockholm frågade plötsligt Lill-bus:

- Hur gjorde ni när ni gjorde mig?
Alltså.. vi stod mitt i hallen bland en massa folk på väg ut på stan.
- Vi tar det en annan gång, eller hur?

Han nöjde sig, för denna gång. Men dagen efter kom frågan igen. Denna gång i bilen på väg ut mot Arlanda:

- Mamma, hur gjorde ni när ni gjorde mig?
- Tja. Det är lite mycket att förklara. Vi ska ta det sen.

Så nu är det väl bara att ta tag i problemet. Eller lämpa över frågan till hans far. Lite man-to-man-talk, kanske! ;-)